• pl_PL
  • sv_SE
  • us

Kommer GIG-ekonomi att krocka med våra grundläggande behov?

Drivkrafter bakom GIG-ekonomin. Andreas Hatzigeorgiou, chefekonom Stockholms Handelskammare, 24 april 2018.

Drivkrafter bakom GIG-ekonomin. Andreas Hatzigeorgiou, chefekonom Stockholms Handelskammare, 24 april 2018.

Gig-ekonomi förutspås att ta över vårt sätt att organisera verksamheter och därigenom förändra individens sätt att säkra sin dagliga försörjning. Olika siffror nämns. Senast på frukostmötet hos Stockholms Handelskammare presenterade dess chefsekonom Andreas Hatzigeorgiou följande uppgifter:

* 20% av aktiva på arbetsmarknaden i Sverige idag arbetar som uppdragstagare, gig-are, dvs går in i avgränsade uppdrag utan anställning.
* Mellan var 3:e och var 5:e person i Europa idag är engagerad i någon form av aktivitet kopplat till gig-ekonomi.
* Sammanlagt är det 160 miljoner människor i Europa och USA som är ”gig-are”.
* Det som driver trenden med gig-ekonomi anses vara: urbaniseringen, digitaliseringen och milleniseringen.

Vad är ”milleniseringen”? I det begreppet lägger man in millenie-generationens drivkrafter och behov. Man tror att den generationens starka fokus på värderingar, personlig integritet och frihet skapar en del av drivet i gig-ekonomin. Jag tror att det är tvärtom. Jag tror att av alla i dag aktiva generationer är det denna som har bäst förutsättningar att klara av ändrade villkor på arbetsmarknaden och att förändringen drivs av andra faktorer.

Gig-ekonomi på ingång, oavsett om vi välkomnar den eller inte. Personligen uppskattar jag frilansarens, gig-arens, frihet och den styrka som växer ur eget ansvar. Men jag är orolig för att gig-ekonomin kommer att leda till att vi kommer att tappa våra demokratiska värderingar och jag är orolig för att människor kommer att fara illa.

Fasta anställningar försvinner redan i rasande tempo. I stället erbjuds tim- och kontraktsanställningar med lägre löner och sämre förmåner. Företag och offentliga verksamheter omorganiserar, anpassar sig till ändrade marknader främst genom att digitalisera. Det behövs färre anställda, en stor del av verksamheten kan klaras av med ”av-och-till folk”. Det här är nytt för de generationer som är vana vid en viss stabilitet. Att veta vad man kommer att arbeta med under överskådlig tid har varit en del av den modell som frigjort tid för att fokusera på familjen och den egna utvecklingen. Det sägs att gig-ekonomi möjliggör just detta, att den ger utrymme för att på egen hand utforma sin tillvaro och det egna självförverkligandet. I så fall är det en paradox – att det nya skulle möjliggöra det som vi redan har.

Det sägs att gig-ekonomi minskar de tråkiga, själsdödande arbeten. Kanske, men den ökar också krav på övermäktigt ansvar och skapar stor existentiell ångest hos många. Kanske är den ökande nivån av psykiska besvär hos ungdomar och unga vuxna en baksida av den muntra men utopiska bilden av framtiden där vi alla är gig-are? Den tanken är värd att begrunda. Sker krocken mellan den gamla och den nya ekonomin just där, just i själen hos varje ung människa som står inför att skapa sig en framtid? Om det är så då är våra sätt att minska psykisk ohälsa hos unga totalt feltänkta.

Som erfaren organisationskonsult (och därigenom en hängiven gig-are) ser jag främst en fråga som kommer att kräva en lösning i verksamheterna. Det är inte frågan om ledarskap, som många tror, utan frågan kring effektivitet och värderingsstyrning i verksamheter som kommer att organiseras med hjälp av små fasta grupper och tillhörande gig-are (timasanställda under övergångsfasen), eller enbart med hjälp av gig-are. Vi vet att gruppers effektivitet är beroende av hög grad av psykologisk mognad. Det kräver stabilitet i gruppmedlemskap. Jag ser framför mig att vi kommer att behöva utveckla nya färdigheter. Den ena färdigheten blir att en grupp som är någorlunda fast behöver utveckla en förmåga att snabbt kunna ta in gig-are in på gruppens psykologiska plan, att vara den trygga kärna till vilken gig-are knyter an känslomässigt och professionellt. Den andra färdigheten blir att utveckla en förmåga som gig-are att snabbt gå in och ut i grupper med omfattande egen emotionell anknytning till aktuell grupp och lojalitet med aktuella verksamheten. Vi är beroende av tillhörighet och acceptans för att kunna prestera bra. I gig-ekonomi kommer detta att ställas på sin spets.

Våra grundläggande behov har inte ändrats sedan vi utvecklades till människor, däremot har vi använt olika sätt att hantera dem på. Våra grundläggande behov är behov av greppbar social tillhörighet, behov av bekräftelse, behov av att ägna oss åt meningsfull sysselsättning, behov av att kunna bli bättre och bättre på det vi gör, behov av att ingå i ett större begripbart sammanhang. Att hantera våra grundläggande behov i gig-ekonomi blir en utmaning för var och en av oss, oavsett vilken generation vi formellt tillhör.

Grazyna van de Voorde

Om du använder delar av, eller hela texten, ber jag dig att ange källan.