• pl_PL
  • sv_SE
  • us

Sexuellt präglade övergrep och maktmissbruk

Vi måste göra någonting, det räcker inte att bara lyssna

Dag efter dag, sedan några veckor tillbaka, får vi ta del av nya berättelser om sexuellt präglade övergrep och maktmissbruk på arbetsplatser. Det är övervägande kvinnor som berättar om egna erfarenheter och främst inom teater, tv, film och media. Var är de andra? Det här är inte företeelser som enbart utspelar sig i dessa branscher. Det som beskrivs är ett vanligt beteende hos en del personer som okritiskt utövar sitt mandat att bestämma över andra, oavsett bransch, oavsett ålder, oavsett kön.

Jag observerar och kan inte låta bli att undra: vart leder det när ett beteende som är så utspritt i hela samhället plötsligt belyses och bedöms som klandervärt?
När vi nu kan, svart på vitt, se att vi lever sida vid sida med missbruk av mellanmänskliga relationer i arbetet och har chansen att förstå djupet i detta så bör vi ta ansvar för att förändra någonting. Men vad?
Det jag kommer att tänka på främst är:

a. dels att man tillsätter chefs- och nyckelpersons poster med djupare omsorg,

b. dels att verktyg för rekrytering behöver uppdateras så att de sorterar ut kandidater med egennytta som främsta, om än väl dolda, drivkraft

c. dels att makten delegeras i större utsträckning till medarbetarteamen

Den tredje punkten är kanske den som ger mest utdelning. För tydlighetens skull: jag pratar inte om kollektivisering utan om att ansvar kan tas, och klarar av att tas, av alla dem som samlas kring gemensamma arbetsuppgifter. Koncentration av all makt till ett enda par händer fungerar inte längre, inte i det moderna affärs- och arbetsliv som vi är mitt i att utveckla.

Jag berörs också av dem av mina bekanta (kunder, affärskollegor och andra) som förfärat och lågmält näst intill mumlar: men jag har aldrig ens haft en tanke på att vara fysiskt intim med mina medarbetare. Och jag tror dem. De flesta har inte snuddat vid tanken. Men de få som inte bara tänkt men också tillåtit sig att missbruka sin makt har varit klart destruktiva för både arbetsrelationer och även verksamheter i stort. Jag slåss också av att en kultur av o-seende kan utvecklas snabbt och att man lika snabbt lär sig att det inte riktigt är läge att för varje misstanke eller incident dra igång den storm som skulle drabba den som tar upp saken.

Nu är läget annorlunda, som det verkar i alla fall. Delvis tack vare #metoo, delvis tack vare att vi generellt ställer andra krav på våra medmänniskor i arbete, både chefer och kolleger. Jag vill gärna adressera min post till verksamhetsägare/-ansvariga, experter i rekrytering, konsulter i ledarskapsutveckling. Ta emot stafettpinnen från #metoo och påbörja den förändring som vi som samhälle, trots allmänt höga ideal, har bevisligen missat.
/Grazyna v d Voorde