• pl_PL
  • sv_SE
  • us

IKIGAI och psykologisk trygghet

IKIGAI, kopplat till den japanska inställningen att det är vitalt att hitta mening med sitt eget liv, dyker upp lite då och då hos bloggare och influencers, senast hos DN i en artikel om meningen med livet . För oss är IKIGAI ett nygammalt sätt att hitta fokus och riktning. Hela psykologin är egentligen en sorts IKIGAI. Det är inte så konstigt som det kanske låter. Psykologin är sprungen ur människans behov av hjälp i att hitta sig själv i en modern värld där vi har steg för steg fjärmat oss från det enkla och gripbara. Därav psykoanalysen och efterföljande klinisk psykologi. Därav jag-psykologi, social psykologi och efterföljande arbets- och organisationspsykologi samt en flora av handlednings-, grupputvecklings- och coaching tekniker.
IKIGAI, som det beskrivs i grafiska modeller, går ut på att verbalisera ens innersta driv, definiera ens gripbara kompetens, peka ut det som man kan försörja sig på och slutligen även hitta den nytta man kan tillföra omvärlden. Det här är i kort version också vad man gör i:
• Psykoterapi
• Karriärsutveckling
• Jag-stärkande handledning
• Chefsutveckling
• Även utveckling av arbetsgrupper och arbetslag
• Och mycket annat som psykologer anlitas för
Detta till trots är jag inte villig att förminska IKIGAI i dess ursprungliga form! Jag menar den formen som växte fram ur generationers erfarenhet, ur deras livsvisdom och ofta tung erfarenhet. Jag vet inte vad motsvarighet till IKIGAI kan heta på andra språk men jag är djupt övertygad om att motsvarigheten till begreppet finns i alla kulturer. IKIGAI belyser livet när det är som bäst, när man får möjlighet att utforma det utan att behöva underordna sig starkare krafter. Då är det fantastiskt att den folkliga visdomen har kommit fram till, i princip, samma sak som en avancerad och otroligt komplex vetenskap, som psykologin i grunden är.
Med blicken åter riktad mot vår samtida realitet ser jag omedelbart att kärnan i IKIGAI är en förutsättning för var och en som vill vara en del av modernt arbetsliv. Ett arbetsliv där det från var och en krävs självständig förmåga att orientera sig och prestera i samklang med sina egna värderingar och utifrån organisationens krav. Ett arbetsliv där var och en förväntas både fungera på egen hand och som en välintegrerad del av en grupp. Ett arbetsliv där gruppen som man tillhör kan finnas fysiskt på samma plats eller tvärtom, där gruppen är spridd över hela världen och aldrig träffas fysiskt.
En arbets-, projekt, chefs-, ledningsgrupps effektivitet är bevisligen beroende av gruppens förmåga att bygga upp psykologisk trygghet. Då är vi tillbaka på ruta ett, ett av dem i alla fall. Vi är tillbaka på IKIGAI-rutan. Gruppens förmåga att utveckla psykologisk trygghet är beroende av medlemmars förmåga att var och en kunna gå in i den processen med både bibehållen suveränitet och förmåga att möta andra, släppa in dem och att ge och ta över sina egna gränser. Att i den processen kunna vägledas av sin egen IKIGAI är både ett stöd och en styrka, inte bara för en själv utan även för andra.

/Grazyna v d Voorde

Om du citerar delar av, eller hela, texten ber jag dig att vara vänlig och uppge källan.